Från Skåne till Lima på klimatkonferens #2

På en vecka har jag upplevt så mycket oförglömligt. Jag har umgåtts med min delegation, ätit massa churros och knasig frukt, och sett Limas både bra och dåliga sidor. Och även om jag inte varit ackrediterad till denna vecka, utan ska delta under nästa, har jag faktiskt varit inne på själva klimatkonferensen! Visserligen var det bara på toan… och en säkerhetsvakt följde mig dit… men ändå. *känner mig cool*



Flera dagar har min delegation varit på det fantastiska område som kallas ”Voices for the Climate”, en plats som är öppen för allmänheten och där det bland annat hålls utställningar om hållbarhet, energi, hav och skog, och de olika folkstammar som lever i framför allt den hotade Amazonskogen här i Peru. Precis allting är på spanska, och ändå känns det som alla intryck och all ny kunskap är svår att hinna ta in! Så det är nog bara bra att jag inte förstår ett ord.

Annars har några av veckans höjdpunkter definitivt varit när jag råkade hälsa med ”Buenos Nachos”, när de delade ut gratis veganmat på en utställning, och när jag blev offentligt förödmjukad genom att tvingas upp på scen och dansa salsa.

Varför kan vi inte bara komma överens?

Har du (som jag) någon gång undrat över vad som är så svårt med att nå ett bindande avtal alla länder kan stå bakom? För att förstå det, är det viktigt att förstå uttrycket Equity och förkortningen CBDR-RC. Och här kommer en snabbkurs! Jaaa

Equity = innebär att varje nation känner att deras insats för att minska sina utsläpp motsvarar deras ansvar att göra det.

Equity betyder rättvisa, och handlar både om vår historia och vår förmåga, två saker som direkt hänger ihop. Vissa länder har under industrialismens tid använt mycket fossila bränslen och släppt ut mycket koldioxid, och genom den snabba och starka tillväxt fossila bränslen gett har man kunnat bygga upp ett välstånd många andra länder bara kan drömma om. Kortfattat har vissa länder orsakat den globala uppvärmning vi har idag, och det är också just de länder som är rikast och alltså har störst resurser att stoppa den globala uppvärmningen. Dessa länder går i stort sett idag under den välbekanta betäckningen i-länder, och Sverige är ett sånt land.


CBDR-RC = Common But Differentiated Responsibilities and Respective Capabilities. Det här är den formella benämningen på det faktum att länderna har olika förmåga och ansvar i hur vi tacklar klimatförändringarna. Kortfattat så ska rika stater som industrialiserats tidigt sänka sina utsläpp snabbare och mer. Bara så når vi ett avtal som är rättvist och jämlikt, och som världens länder kan stå bakom.

Men det innebär inte att tillväxt-länder så som Kina, Indien och Brasilien, inte ska göra något alls! Kyotoprotokollet (som jag pratade om i förra blogginlägget) sa inget om dessa länder, men avtalet i Paris nästa år ska inkludera alla stora utsläppare. Dock är det vi i-länder som måste bära det tyngsta lasset. Det är vi som står mest ansvariga för situationen och det är vi som har mest resurser och störst förmåga att ändra på den.

Maj tajm has come

Idag är alltså första veckan av COP20 slut, och på måndag tar den andra och sista veckan vid. Då anländer politiker och ministrar, och beslutsfattandet kan sätta igång på riktigt. Konferensen blir på riktigt ett ”klimattoppmöte”. En annan sak som händer nästa vecka är att jag kommer vara inne på konferensen (/klimattoppmötet) och delta i möten med YOUNGO (en plattform för unga på COP), närvara på sido-evenemang och observera förhandlingar i plenum! Kanske också äta och sova lite, vi får se.

Hälsningar från ni-vet-var,
Linnea Andersson

Det här inlägget postades i Konferenser, Påverka världen, Reseberättelser, Rover, Samhällsengagemang, WOSM av Scouterna Internationellt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>