Rapport #7 från Sara som är volontär på Our Cabaña i Mexiko


Idag var sista dagen av ”Viva Mexico at the Mariachi Rhythm”, tänk att nio dagar kan passera så kvickt och vara så fyllda av aktiviteter, skratt och scouting. Även om det vi gör här många gånger är långt ifrån hur vi tar oss an scouting hemma så märks det att allt utgår ifrån samma kärna och grundtanke. Allt har utvecklats från samma idé och anpassats efter förutsättningar och begränsningar där det utövas. Att basen är den samma gör att alla har något gemensamt, något att dela och uppleva. Att få se andra sätt än de ”vanliga” har väldigt mycket charm och lycka i sig.
Om jag bara hade haft en större resväska…
Under avslutningsceremonin nu ikväll såg vi en film/bildspel om vad deltagarna gjort under sin tid här, berömde varandra och tackade för dagarna vi delat. Därefter, för att verkligen symbolisera att eventet avslutats, var det dags att slå sönder pinatan. Turordningen baseras här alltid på vilken tid på åren du fyller år. Vi börjar alltid med den vars födelsedag kommer först (från dagens datum). Ett bra sätt tycker jag, eftersom det skiftar över året även om det är samma grupp. När vi var framme vid augusti var det min tur. Med hjälp av de andra omkring mig som guidade mig väldigt väl lyckades jag få in en fullträff på första försöket!
Vanligen skulle deltagarna åkt hem imorgon, men de gör de inte. De kommer vara kvar mer eller mindre tid. En del av dem ska vara kvar för en konferens/mötesdagar och några av de andra ska sightseea i området kring Cuernavaca. Tycker de gör rätt i att stanna. Om jag åker hit som deltagare kommer jag definitivt resa runt lite antingen före eller efter det officiella programmet.
Xochicalco, med våra deltagare
Härom dagen var vi med deltagarna vid Xochicalco, cirka 3 mil härifrån. Ingen av oss volontärer hade varit där förut, så därför fick vi följa med allihopa, trots att vi bara hade åtta deltagare. Xochicalco är ännu en ruin, de är populära här och det uppskattar vi. Som stad var Xochicalco bebott från 700e.kr till 900e.kr, vilket för mig känns som en relativt kort tid med tanke på hur lång tid det måste ha tagit att bygga allt. Det var stort, och då är det bara cirka 30% av allt som är framgrävt. Staden är framför allt känd för sin tids betydelse inom astronomin. Det sägs att astronomer reste långväga för att ses här och det finns en grotta under staden, även kallad observatoriet, där ett smalt (ca 2 decimeter i diameter) hål i taket leder 8meter upp för att nå markplan. Två gånger under året står solen rakt över och strålar in, vilket i Xochicalco är ”årets höjdpunkt”. Det var en väldigt varm och solig dag, som alla andra dagar. Tror inte vi haft regn mer än tre gånger sedan vi kom hit och då har det varit duggregn.    

Måste också passa på att berätta att jag kontaktade scoutkårerna där de deltagare som var här 1959 från Sverige kom från. Har redan fått kontakt och svar från de båda som var här då och det känns väldigt kul. Ibland när gäller det att följa sina infall, det kan ge mer än väntat. 

//Sara, 5 februari 2013
Det här inlägget postades i Reseberättelser, Volontär, Världsscoutcenter, WAGGGS av Scouterna Internationellt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>