Rapport #9 från Sara som är volontär på Our Cabaña i Mexiko

Sedan i tisdags har vi 57 deltagare här för ”Thinking Day and Butterfly event”. De är alla över 18 och kommer från Nya Zeeland, Storbritannien, USA och Canada. Nu över helgen har vi även haft cirka 150 mexikanska flickscouter här, från fyra årsåldern och uppåt. Så det har varit mycket (roligt) att göra.
Monarkfjäril
Det bästa var nog ändå att få följa med på resan till Angengueo i början av veckan. Vi åkte dit för att titta på Monarkfjärilar som ”övervintrar” där. Monarkfjärilarna håller under sommaren till främst i USA och Canada, när vintern kommer flyger det hit för att undkomma kylan, föröka sig och dö. De återvänder varje år till samma område och än så länge vet man inte hur de hittar dit eftersom de sker en generationsväxling och ingen av dem varit där förut. En teori är att de känner ”lukten” av de döda fjärilarna som varit där tidigare år. Därför är det inte tillåtet att ta dem med sig därifrån. 
Monarkfjärilar
För att komma till fjärilsreservatet åkt vi först buss härifrån Our Cabaña, sov över på hotell i Angangueo, för att sedan morgonen efter åka bil upp för berget. Bilturen tog ca 35 minuter. Därefter vandrade vi på en led högre upp på berget. Jag gick i mittengruppen = för de som ville gå i medelhastighet, för oss tog det ca en timme. Fjärilarna flyttar sig varje dag, beroende på temperatur. Ju varmare det är ju längre ner håller de till. På natten sitter de tätt, tätt, ihop på grenar högt upp i träden och när solen/värmen kommer börjar de vakna till och flyga runt. De händer att grenarna ger vika och faller ner på grund av den tyngd som fjärilarna utsätter dem för, då förstår man hur många och hur tätt de sitter. Vid första anblick ser det mest ut som döda löv, men tittar man noggrannare ser man att det är fjärilar.
Jardin de Borda, Toluca
Vandringen var nog de bästa av de vi gjorde under utfärden, dock var fjärilarna helt klart en väldigt bra bonus. Naturen var inte så exotisk som här utan påminde mycket om svensk skog, bortsett från höjderna. Reservatet ligger på cirka 3000m.ö.h, vilket gjorde temperaturen väldigt behaglig att vandra i, som en vårdag hemma.
På väg till Angangueo besökte vi också en botanisktträdgård i Toluca. Trädgården var kombinerad med glaskonst i väggar/fönster och tak, en ovanligt med förvånansvärt passade kombination.
Inför serviceprojektet
Ikväll har vi bland annat packat schampo, tvål och strumpor m.m. i påsar inför morgondagens serviceprojekt. Det kommer cirka 60 stycken personer från cirka 50års ålder och uppåt från en samhällsorganisation här i staden. De som kommer är vanligen från fattigare områden och att komma hit blir ett avbrott i vardagen för dem oavsett vilka aktiviteter som väntar. Deltagarna har förberett stationer så som handmassage, avslappningsövningar, pyssel m.m. De är även de som haft med sig sakerna vi packat i påsarna åt besökarna att ta med hem.  
Nästa gång jag skriver här är också sista, för denna resan. Då skriver jag hemifrån. Jag kommer sakna Mexico, Our Cabaña och de som finns här, men det ska bli skönt att komma hem, har mycket som väntar,  Scouttåget till exempel.
//Sara, 25 februari 2013

Det här inlägget postades i Reseberättelser, Volontär, Världsscoutcenter, WAGGGS av Scouterna Internationellt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>