Redo Att Leda #3

Det är varmt. Svettigt. Vi färdas framåt som en vit klump i myllret av människor, och var och varannan minut hör vi någon skrika “mzungo” (viting) eller “scout toujours!” (alltid scout). Vi befinner oss på en marknad, det är trångt, det ligger nedtrampade frukter och grönsaker utspridda över marken, flugorna är överallt och alla tittar nyfiket på mzungosarna som klampar fram. Varför är vi där?

Svenska delegationen på väg mot guidecentret

Två veckor har gått, och utbytet mellan ett gäng svenska och burundiska ledare är över. Det har varit omtumlande, lärorikt, fantastiskt och emellanåt otroligt jobbigt. Vi har lärt känna ett fattigt land, med ett starkt kvinnoförtryck, men med en fantastisk vilja och drivkraft till att förändra. Vi har fått träffa drivna entreprenörer, personer som säkerligen kommer vara med att förändra världen. Vi har träffat scouter och ledare med en otrolig glädje, som alltid hittar en anledning till att stämma upp i sång och på trettio sekunder får hela scoutkåren att dansa tillsammans.

Ett besök hos scoutkåren St Raphael, där dans,
skratt och rörelse låg nära till hands.

Vi har lärt oss att i Burundi blir femtio procent av alla kvinnor våldtagna någon gång i livet. Trettio procent av alla offer är under tolv år. Men här har man inget ord för våldtäkt, utan kallar det hellre “oönskad graviditet”. Vi har fått besöka en jourmottagning för våldtäktsoffer, ett av de starkaste studiebesöken under utbytet. Här var det tydligt hur stora orättvisor det finns i världen. Lagar och möjligheter till bevisning som finns i Sverige saknas helt i Burundi, men drivkraften till förändring är desto starkare.

Under utbytet har det blivit än mer tydligt för oss hur stor skillnad scouting gör. I ett land där 300 000 personer dog i ett inbördeskrig som inte tog slut förrän 2005 sprider scouterna fred genom samhällsengagemang och lokala projekt, bland annat genom Amahoro Amani. I ett land där kvinnor automatiskt har ett mycket sämre utgångsläge än män stärks unga kvinnor och unga män i scouterna till att se problemen och att ta ansvar för jämställdhet. I ett land där alkohol är ett stort problem, och upp till 80% har smakat alkohol innan de är 10 år, har scouterna projekt för att motverka alkoholmissbruket. Allt detta samhällsengagemang och känsla av ansvar för sina medmänniskor är bara en liten del av allt det vi tar med oss hem.

Vi har överstigit språkbarriärer och missförstånd. Vi har tampats med bilden av oss själva som vita och rika. Vi har lärt oss att vi är mer lika än vi kanske först trodde. Framförallt, vi har träffat ett gäng med fantastiska ledare som gav oss mer pepp och inspiration än vi nånsin kunde föreställa oss.

En inblick i socialt entreprenörskap hos företaget Kaz o’zah, som tillverkar
sina produkter av lokalt producerade material och endast har burundiska anställda.

Monument de l’unité, som med landets motto överblickar Bujumbura.

Text: Lisa Nilsson och Therese Löf, deltagare Redo Att Leda
Foto: Karin Fredén

Det här inlägget postades i Påverka världen, Redo att leda, Reseberättelser, Samhällsengagemang av Scouterna Internationellt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>