Scoutläger i Tanzania – Ellen och Tove berättar

Efter en både lång och obekväm resa fick vi tecken om att det snart var dags att gå av bussen och att vi var framme i byn Ilula. När vi stannade och äntligen fick gå ut möttes vi inte bara av frisk luft utan av en massa härliga scouter och guides. Packningen lastades ur, de kom fram och hälsade på oss och såklart blev det dans och sång.

Vi kom med tankarna ”det kanske blir några dagar scoutläger och sen lite volontärarbete, hoppas att det finns lite aktiviteter planerade i alla fall”. Väl framme på fotbollsplanen utanför barnhemmet var tälten uppsatta och det fanns ett färdigt lägerkök. Det som gjorde oss extra glatt överraskade var att vi fick ett häfte med bland annat program, matsedel och schema för nattvakterna. De hade jobbat mycket med att förbereda och planera lägret!

Temat för de två veckorna var miljö och det fanns mycket att lära av varandra. De tanzanianska scouterna och ”guidesen” är bra på att återanvända och hitta nya sätt att använda gamla saker, vilket vi absolut behöver bli bättre på här hemma i Sverige. Vi fick till exempel lära oss att göra sandaler av gamla bildäck och fotbollar av skräp. Vad som händer om man lägger batterier i naturen eller om man eldar all typ av skräp var något vi lärde dem.

I tälten på fotbollsplanen bodde vi 40 svenska och tanzanianska scouter och guides, vilket visade sig vara perfekt. Det fanns utrymme att lära känna varandra och varandras kulturer på många olika nivåer. Vi kom till ett tanzanianskt läger men de tog hänsyn till oss och ville gärna att vi skulle få vara med och bestämma.

Det gjordes även många utflykter från lägret och vi fick se det där Afrika som döljer sig bakom kulisserna. Det där Afrika där kontrasterna är så skarpa och där glädje, svält, dans och sjukdom lever tillsammans med människorna. Vi åkte ut till byar i närheten av lägret och lärde dem det som vi pratat med scouterna om. Att få känna att man gör skillnad och dela med sig av kunskap är något speciellt. Att få tända den där gnistan i folks ögon som gör att de vill förändra. Det, det är något alldeles speciellt. Naturen i de Tanzanianska högländerna är bedårande vacker, rent av hänförande och gång på gång överraskade den oss med nya vyer.

Att vi skulle åka till Afrika och frysa var något helt oväntat. Men trots den kyliga vinden värmde skratten runt lägerelden på kvällarna. Det är något alldeles speciellt med skratten, glädjeropen och gemenskapen. Genuint och äkta som det bara kan bli när materiella ting inte står i vägen för människors relationer. Mest är inte alltid bäst. Att titta någon i ögonen och verkligen vilja lyssna på det denne har att säga istället för att vara någon annanstans i tanken. Ta det lite hakuna matata och leva i nuet för en gångs skull även här hemma i Sverige. Det tror vi att alla hade mått bra av.

Tove Ekelund, Dalsjöfors scoutkår
Ellen Jonzén, Tollered scoutkår

 

Det här inlägget postades i Reseberättelser, Samhällsengagemang, Volontär av Scouterna Internationellt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>